Underbara Mormor ♥

Idag är en tung dag i våran familj. Min kära Mormor tog idag sitt sista andetag. Det känns så konstigt. Plötsligt fylls mitt hjärta av alla minnen. Jag ser henne på gran canaria när hon går runt i gräset med en liten Emilia som ännu inte lärt sig gå, jag hör hennes skratt, jag minns när jag kramade henne sist, ovetandes att det var för sista gången. Jag saknar henne redan, min fina Mormor. Kan inte förstå att du inte finns här nere bland oss längre. Kan inte sluta gråta, jag önskar att jag fått säga hejdå och berätta för dig hur mycket jag tycker om dig. Nu är det för sent, men jag hoppas att du vet ändå. Du kommer alltid att leva vidare i mitt minne och i mitt hjärta. Sov gott älskade Mormor, vi ses igen en dag. ♥♥♥

Underbaraste Volbeat.

Mmm Volbeat! ;) Aldrig fel tillfälle att skråla lite dansk, hederlig, 50-talsinspirerad rock!

Underbara trots.

Woosch, vilken trotsperiod det är nu! Man märker verkligen hur trotsen blir annorlunda för varje gång. ^^
Just nu är det typ bara mamma som gäller. Mamma ska, mamma ska, mamma ska. Försöker gubben ge henne något så blir hon sur och ger det till mig så att JAG kan ge henne det. Borsta tänderna är rena rama kriget. "Hur länge kan jag sitta och skaka på huvudet och bita fast tandborsten eller hålla för munnen och göra pruttljud innan mamma får den där konstiga minen i ansiktet?? Muahahaa" Allt, precis allt, är tvärtom. Hämtar man en blöja och ska byta så duger inte den utan då ska hon gå och ta en annan blöja, frågar man om hon vill ha mjölk eller vatten så säger hon vatten men när hon får vatten så blir hon toksur och skriker att hon minsann vill ha mjölk, vill hon titta på pingu och man sätter på pingu, så blir hon sur och ska titta på fiskarna (nemo), ska håret borstas så är det jätteroligt att sitta och flyga fram och tillbaka med huvudet och när det är hämtning på dagis så är det JÄTTEKUL att smita iväg och gömma sig bland grytorna i stora köket eller i garderoberna på andra avdelningar. Visste ni föresten att jag nästan lärt mig att klä på en ål? Jodå, varje dag övar jag, och som det snurras och ålas och sprattlas! Och jag har snart blivit kung på kampsport också, jag ser och lär varje dag när det ska tas på strumpor. Puh... ja det gäller verkligen att bita ihop ibland, haha. Men tur att hon är världens sötaste ändå och väger upp allt trots med en massa kramar och pussar och en massa gull (hon klappar en på kinderna och säger gull^^)
Munnen börjar gå lite mer nu, eller hon har alltid varit en pratkvarn, men nu börjar man höra ordentligt vad hon säger. :) Häromdagen så slog jag i seppoknölen på armbågen och Emilia utbrister "OJOJOJ! Mamma ont! Ojojoj!" Och sen skulle hon blåsa och pussa på min armbåge. Och häromnatten så vaknade hon och ropade på mig och när jag kom in så satt hon upp i sängen och sa "mamma sova." jag förklarade att jag skulle komma och lägga mig jag också aldeles strax och då spände hon ögonen i mig och pekade på min säng och sa jättebestämt " Mamma sova!". Hon tar efter så mycket, ibland kan hon få såna muppryck som jag brukar få och börja göra fula miner och konstiga ljud eller så springer hon omkring med nån konstig mupp springstil, som jag brukar göra när jag fular mig och skojar med henne, och så tjuter hon av skratt. Haha hon är bara för underbar, kan inte hålla mig för skratt alls när hon sätter igång och då är det ju ännu roligare att fortsätta också, när hon ser att man skrattar. :P
Jadu lilla Mimibus, älskar verkligen dig och dina tokigheter, mitt lilla hjärta. ♥

Sommar!

Ghfafsfa vad jag saknar sommaren. Kikade förbi på lite bilder från rockabilly festen i somras och fylldes med en enorm längtan efter värme och sol!!! Snö är fint att titta på men inte fan är det mysigt att gå dygnet runt som en isbit med gåshud som böldpest och kyla ner hela rummet med ens isbitar till fötter. Burr.
Tänk när man kunde sitta ute mitt i natten i klänning och det ändå var VARMT. =D








Giv.. mig... sommar!

Syykdá

Sjuka dagar igen. Mimi har åkt på hostförkylningen from hell och en redig ögoninflammation på det. Tycker så synd om henne, hon kan knappt sova om nätterna för att hon hostar så mycket och rösten tycks ha flugit ut med hostningarna, hon låter värre än vad Kråk-Katrin gjorde när vi var hemkomna efter Bandit. ^^ Men hellre förkylningar och allt med det än magsjuka. Usch vad det är hemskt och det åkte jag dessutom på i september så det räcker för 10 år framåt.
Julpynt börjar komma på plats! Var i helgen och köpte lite nytt pynt och gardiner så nu ska här kommas i stämning. Fattar inte vart det här året har tagit vägen. Och ingen träning som jag har sagt hela året att jag ska börja med. Måste få tummen ur och fixa ett gymkort nu. Det är dags att börja jobba på beachen 11 nu och för det fladdrande bihanget där bak, också kallad mitt arsle, att stila till sig lite. Vill helst inte behöva bitchslapa någon på stranden med röven varenda gång man vänder på sig. Det blir liksom lite svårt att kontrollera det när skinkorna bara flyger runt hejvilt. ^^ Nej, det blir veckans uppgift, ringa gymet.
Nu är det nog dags att fortsätta göra nytta, antingen blir det plugg eller så tar jag mitt bihang och börjar stryka gardinerna.

See ya!

Jultider är purjo

Ja men se där ja. Nu börjar det ju komma lite snö iallafall, som inte är slaskig dessutom. Börjar nästan bli dags för lite riktig snö nu tycker jag. Det är ju snart jul för bövelen och utan snö blir det ju ingen stämning. Appropå julen så börjar ju julstressen komma smygande nu. Usch och fy. Älskar julen men hatar all stress den innebär. Städas, pyntas, laga julkrubb och för att inte tala om vad i helvete man ska köpa till folk. Nej, nu är det dags att få gubben att dra tummen ur och knåpa ihop en önskelista för nästa vecka bär det av till stan med Tess och julhandla sig lite. Jag har bestämt mig för att jag ICKE skall vara ute dagarna innan jul det här året.
Just nu känner jag bara för att gå i ide ett par veckor. Det här tempot med plugg och jul är bara för mycket för lilla moi. Sen gör det ju inte saken bättre att en viss jävel ska hålla på och jävlas med mig. Ibland vore det fan så jävla skönt om man bara fick klappa in säften på människor som bara fortsätter och fortsätter och fortsätter att driva en till vansinne. Tyvärr har man ju för mycket vett för det men att leka med tanken då.. Jahadå det kan jag lova. Högst på önskelistan står ett liv fritt från dina egocentriska jävla dumheter.
Hur som helst, nog är man väl tvungen att pressa in lite lycka också i dessa tider? Imorgon kommer fotografen till dagis. Wiho! Jag tror att jag ser fram emot det mer än vad Emilia hade gjort om hon hade förstått innebörden av det. ^^ Vi var och köpte nya kläder och hårsaker till henne i helgen, jättefina var dom! Kommer bli kanon. :) Sen var vi ju på bandit förra helgen också. Längtar redan tillbaka. :P Var helt okej band som spelade den här gången faktiskt. Hardcore superstar, Bullet, Itchy Daze, sherlock brothers och raubtier. Sistnämnda var undantaget som sög/suger fet purjo.

Nej! Nu måste jag dränka mig i skolböckerna igen så jag blir klar nån gång!

So long!

Totalt meningslöst. Egentligen.

Bla bla bla. Jag skulle kunna inleda med en tråkig historia som beskriver dagens eskapader, men jag väljer att avstå, för att skona era hjärnor från den upphetsningen då hela min dag och även en del av kvällen gått åt till plugg. Plugg, plugg och plugg. Fruktar att ni skulle bli lika upphetsade som jag blir av att läsa om diktare som italienaren Dante som levde för en sisådär 700 år sen. MUMS! Gillar ni inte klangen av hans antika ord som Smälek, kvalda eller begabba? Speciellt det sista där klingar ju så bra. Det låter som något man skulle kunna hälla ur sig om man skulle få en släng av tourettes. BEGABBA!! Nej men seriöst, det är ju kul att man förstår vad man läser. Det blir så givande då, tycker jag.

Annars har vi hunnit med lite annat också sen sist jag skrev. Tog en sväng till IKEA och handlade lite prylar, som det märkligt nog alltid blir när man äntrar Ingvar Kamprads portar. Blev 2 leksakslådor till Emilias leksaker, tallrikar och muggar, en liten matta och förmodligen några saker till som jag redan glömt. Sen blev det en sväng till Bygg-Ole för att införskaffa flera trådkorgar till garderoberna, blev några prydnadskuddar till soffan också när vi ändå var på gång. Sen i fredags så hade vi barnvakt så då blev jag bjuden på jättegod mat inne i stan av min älskling! Sen tuffade vi vidare till bowlinghallen där kvällen skulle avslutas. Det blev ett rejält gäng, jag tror vi var 16 pers. Morgan hälsade på också. ^^ Sen bar det av hemåt. Blev en mycket intressant resa hem måste jag säga. Stötte på några kundvagnar på vägen och fick sen några trevliga färdkamrater på motorvägen. :P En rolig kväll var det iallafall!
Från det ena till det andra. Nu är min ansökan iallafall skickad och godkänd av kommunen här! Så nu är det bara att vänta på domen som ska komma ca 1 vecka innan utbildningen startar. Wiho! Jag gillar verkligen att dom är såna tidsoptimister. Hur som helst så är det ur världen nu och det är ju faktiskt bra iallafall.
Och på fredag får jag träffa mina favoritmilfar Katriiin och Bola! Då vankas det nämligen bandit kryss igen! Längtar som bara sjutton! :D
Nej nu är det dags att svänga mina lurviga lite känner jag.

Simma lugnt

Pensionärsjävlar!

Dagens lycka är gjord. Jag satt i soffan och undrade i mitt stilla sinne vad jag skulle vila ögonen på på tv:n idag. Tills jag slutligen slog över och där var dom! Pensionärsjävlarna! Vilket underbart program, jag skrattade så jag nästan föll ur soffan åt dessa fantastiska gamlingar. Den som gjort denna serie är ju ett rent geni.
Det var verkligen vad jag behövde idag efter mitt trauma jag råkade ut för igårkväll. Jag satt och pratade med min kära mor och helt plötsligt kommer en stor boll och rullar emot mig! Fast.. det var ingen boll. Utan den vidrigaste och största spindeln jag någonsin skådat. Stackars lilla mamma, hon måste ha blivit döv så som jag tjöt. Hur som helst, den kom undan och nu vet vi inte vart den är alls, bara att den finns där någonstans och gömmer sig, redo att ge sig på mig igen. Jag har tänkt på den hela dagen och nästan fått hjärtklappning varenda gång jag återspelat händelsen i huvudet. För er som inte redan räknat ut att undertecknad lider av en fruktansvärd spindelfobi så... ja. Det gör jag. ^^ Helt sjukt vad rädd jag är för dessa vanskapta, deformerade mutanter! I min värld är dom små djävular sända ifrån helvetet och deras syfte är att vara fula. Så fula och äckliga att vi, bara vi skymtar dom, till slut drabbas av en psykos-epidemi och utrotar varandra och då tar dom över jorden och lever här i lugn och harmoni och låter evolutionen göra dom ännu fulare. Och sen lever dom fula i alla sina dagar. Ungefär så.. typ.

Nu ska jag försöka sova bort min panikångest och hoppas på en solig mutantfri värld när jag vaknar.

Tjipptjillevipp!

Älskade vi ^^

Jag tycker att det är så tråkigt att se hur många människor gömmer sig bakom någon dom egentligen inte är. Hur kommer det sig egentligen att man bryr sig så mycket om vad andra tycker? Så blir man väl aldrig lycklig..? Jag blir nästan förbannad på såna människor som tror att dom är någon miserabel schakal som beroende på sällskap byter personlighet. Jag är alltid mig själv och det kommer jag då alltid att vara. Jag älskar att vara jag. Jag älskar min töntiga humor, jag älskar mina muppryck och älskar att jag har växt upp med dom värderingar och inställningar jag har fått. Jag behöver inte att alla ska tycka om mig, jag är tillräckligt vuxen för att förstå att man inte tilltalar alla. Skulle man ändra på sig så skulle det alltid finnas folk som ogillar en ändå så varför lägga upp nån fejkad fasad när man bara kan vara sig själv? Finns förmodligen hur många torrbollar som helst som uppfattar oss som riktiga jävla muppar ^^ Men muppar eller inte, vi har garanterat bra mycket roligare än du som hela tiden måste tänka på vad andra tycker. ;)

Jag ÄLSKAR iallafall mina muppar :)

Vinterdag

Jaha då var vintern officiellt här. Det är faktiskt helt okej med snö, det är mysigt när det knallar under fötterna och det glittrar överallt ute. Därmed ICKE sagt att slaskig snö är okej! Nej nej, usch och fy. När jag och Emilia skulle gå till dagis imorse hade vi ju inte räknat med att lite snö skulle anfalla oss. Det var uppenbart att den ville oss illa. Vi turades om att halka och glida runt på marken, kom 10 min försent för att vi aldrig kom fram! ^^ Helgens planer blir att åka och köpa vinterskor! Tiden har gått så sjukt snabbt så jag är fortfarande kvar i augusti, "nej men det är lugnt, det kommer ju ingen snö ÄN heller!" Jag har levt i förnekelse. Dags att vakna nu märker jag. Mörka kvällar börjar nästan kännas okej nu när man har en älskling att tillbringa dom med. Igår tänkte jag att jag skulle göra mig lite vocker med en choklad & sheasmör ansiktsmask, är så sjukt torr i nyllet så jag fruktar att det snart ska trilla av mig. Så jag införskaffade mig lite återfuktande masker och så mycket vackrare vettefan om jag blev...

.. men jag är inte alls lika torr idag iallafall. Höll på att skrämma slag på B när jag helt plötsligt kom in helt brunkladdig i trynet. Haha.

Slänger in lite bilder på mina darlingar också.

Underbara B och jag.. ♥

Och min fina lilla prinsessa! ♥

Nu vankas det hårfärgning!

Smell ya later folks!

Det här går fan inte för sig.

Huuu! Bövelen vad kallt det börjar bli ute! Det känns inte alls okey! Var tvungen att ge mig ut på äventyr imorse och tyvärr utsättas för denna horribla kyla. Jag liknade mer en livrädd arselvåldtagen rudolf, med min röda näsa, mitt darrande och min stelfrusna ankliknande kroppshållning, än den inte alls så normala apsläkting jag eg är. Men skönt att kunna gömma sig bakom någon annan ibland också, right? Läkarbesöket gick väl inte så upphetsande bra som jag i mitt stilla inre hoppats på. Blodproven visade bara vackra resultat, inget fel på sköldkörteln iallafall. Finns tydligen inte så mycket att göra åt min mage, mer än att stå ut med magont, ändra kostvanor och motionera mera, pfft, förstår inte alls hur hon kan påstå att JAG skulle behöva motionera mer?? Huh. Jag som går hela 5 min om dagen till och från dagis. Jaja, vissa ska ju alltid hitta nåt att klaga på och överdriva om..
Hur som helst, hade nästan hellre velat att det skulle vara sköldkörteln, då hade jag åtminstone fått medicin och sen hade det vart bra så. Palla gå runt som en gravid sköldpadda med magknip jämt. Men det går nog över så småningom, när all stress och allt grubblande är slut.

Besöket hos studievägledaren gick väl ganska bra iallafall. Ska skicka in min ansökan till utbildningen nu i veckan så får vi se om jag kommer in! Hoppas hoppas..
Nej usch och fy nu tar jag mina halvtinade skinkor och slår dom ner med min sjukling i soffan och kollar film.

Slick. Slick som fan.

Sjukdag

Har en sjukling hemma idag. Så det har faktiskt inte blivit så mycket gjort som jag hade hoppats på. Försökt att plugga så gott jag kan men det är lite svårt när man har en liten kramtjej klängandes på en hela tiden och som ska rita i mina anteckningar. ^^

Har tagit bort ena spjälsidan på sängen nu så hon kan gå i och ur själv och det utnyttjar hon ju såklart. Imorse vaknade jag av att hon lyfte bort mitt täcke och kröp ner bredvid mig på min kudde och drog tillbaka täcket igen, haha, sen fick jag massor med klappar på kinden och massa "heeej mamma" och när hon tycker att jag ska gå upp så sliter hon av mig täcket och säger åt mig att jag ska gå upp, eller så drar hon undan täcket från mina fötter och kittlar mig under fötterna. Det tycker hon är skitkul, asgarvar och skriker "killekillekillekill". Hon är så sööööt! Hon har börjat prata som 17 nu och det kommer så roliga kommentarer ibland. Igår morse när jag bäddat ner henne framför bolibompa så vinkade hon åt mig och sa "Hejdå. Hämta godis." Och så skrattade hon! Haha. Och häromdagen när hon pruttade så reste hon sig och tittade efter prutten och när den inte syndes någonstans så berättade hon att prutten hade åkt hem i sin bil. ^^ Hon är så go min lilla prinsessa!

Nu är det dags för ett lunchförsök, inte det lättaste kan jag säga när hon är sjuk.

Min önskelista.

-Jag önskar mig en permobil eller liknande som jag kan färdas ute i världen på. Det är för jobbigt att gå överallt.

-En motordriven, självstyrande gigantisk barnvagn . Gärna rosa och lite pluffsig så man kan ligga bekvämt under färden samt lädermössa och gula glasögon.

-En privat Katrin som kliar mig i näsan och hämtar kaffe till sängen på morgonen. Är hon utklädd till en varmkörv är detta ett plus.



Är detta inte möjligt eller för mycket besvär så önskar jag mig pengar till ett gymkort, körkort och en liten skvätt kondition.

Joråsattee...

Wiho vad wonderbar det var med sol idag! Jag hade nästan tappat hoppet om en rättvis värld där ett tag. Synd bara att hela dagen gick åt till plugg, så jag fick lapa sol utav bara helvete när jag satt ute och syndade. Men det räckte iallafall för att dra upp mungiporna på mig. Men nu är jag iallafall färdig med det sista uppdraget så nu är det bara slutprovet kvar. Så underbart att jag i huvudet föreställer mig ett glädjeskutt. Jag hade glömt varför jag faktiskt fick IG i religion i skolan. Det är ju totalt värdelöst och helt hjärndött.
Sitter för övrigt och glor på nån dokumentär om muffar på tv. Vad sjukt alltså, en grupp kvinnor som sitter och visar upp muffarna, eller förlåt, 'Yoni' för varandra för att få bättre självförtroende över sina 'Yoni'sar'. Säkert bra terapi, men jag skulle nog inte vara så fasligt bekväm med att fläska fram murran för en grupp bruttor som ska stirra på den och intala mig att den är vacker. Det känns som att dom får ensamrätt på det och jag lämnar det området outforskat faktiskt.
Nu känner jag mig tillräckligt okreativ för att gå och lägga mig och läsa, surprice surprice, jag har mina mal perioder. Såå... Godnatt på er.

'Må Yoni vara med er.'

Barnsliga moi

Det här fantastiska klippet fick jag av en alldeles, alldeles underbar människa när jag var lite nere en gång. Och det fungerar fan fortfarande. Jag skrattar så jag nästan gör i brallan varenda gång. Jag är så fruktansvärt barnslig. Verkligen. Jättebarnslig! Tur att de flesta i min bekantskapskrets har samma töntiga humor, så slipper jag känna mig alldeles bakom.
Anyway, den som har lika låg humor som vi kanske kan finna detta klipp lika roande som vi gjorde. Dock får man spola fram det till 2.08.

ost

Menspadda

Är det bara jag som känner mig som en mikroskopisk patetisk marulk ibland? Iallafall under röda veckan, har jag märkt. Då kommer det hemska fenomenet smygande. Purjo.. är precis vad det är. Jag känner mig bara helt jävla off, stillastående som en tarm vid förstoppning, jättenere och totalt otillräcklig för alla i min omgivning.
Konstigt egentligen, hur en sån sak kan påverka mitt humör så rejält. Hela dagen idag har varit ungefär lika givande som den låter,
Vakna- gå till dagis- hem och äta frulle- plugga- kisspaus- suttit en stund och grubblat över mina problem- plugg- läst en artikel om SD- grubblat på hur katastrofalt sverige kommer bli med SD i riksdagen- plugg- mental spyattack på idioten som tar sig rätten att styra mitt liv- plugg- deppat över hur mycket jag måste hinna med tills slutprovet- kaffepaus- deppat över att ciggen är slut och att jag måste röra på fläsket och gå och köpa nya. Vafan liksom! Vad är mitt problem? Jag är ju pinsam idag! ^^ Det här går ju bara inte för sig. Och höst är det redan också. Blä! No more sol!
Blek, tragisk menspadda är nog rätt ord för mig idag.

Dags att gå ut i den hemska världen och köpa ett paket kortare liv. Jag lär lägga ner rökningen. Men det får bli ett senare problem, idag ska jag bara ägna mig åt att vara stjärtig.

Tjillevipp

Kräftskiva it is.

Sitter hemma hos pappsen och har precis nattat lillskruttan som har lidit av sömnbrist idag. Hennes lilla söta ansikte har fått mer gymnastik idag än vad jag får på ett år med alla humörsvängningar. Så härligt med barn, just det att man direkt kan se vilket humör dom är på. Dom är så tydliga och raka och aldrig falska. Vart tar den egenskapen vägen egentligen hos många när dom växer upp..?
Anyway, kräftskiva it is. Hela 3 kräftor blev det för min del. Jag tror jag får träna in lite vett och etikett gällande kräftskivor tills nästa gång. 3 kräftor, nästan skamligt. Jag har inget att säga till mitt försvar så jag skyller på mitt skaldjurseksem som helt från det blå dyker upp på mina händer varje gång jag tar i ett skaldjur. Den sista kräftan fick B skala åt mig, han är go han. ^^
Nu vankas det TP och reggae så nu tar jag mitt eksem, min frusna röv, mitt glas rödtjut och drar ut på altanen och kickar ass med min alldeles, alldeles fantastiska allmänbildning.

Adiós muchachos!

Min nystart

Du lyssnar alltid när jag har något att säga. Du vet precis vad jag behöver när jag behöver det. Du finns där när jag behöver dig och du vet alltid när något är galet. Du stöttar mig när jag behöver stöd och du tröstar mig när jag är ledsen. Du ger mig trygghet och du ser mig för den jag är, du stoppar om mig när jag inte mår bra och du avlastar mig när jag är trött. Du är min varma famn att krypa upp i när jag är frusen eller bara behöver en kram. Du är mitt ljus i mörkret.
Tack för att du finns, jag älskar dig. ♥

Hjärtkrossande..

Jag råkade klicka in på en hemsida nyss. Den var tillägnad en liten flicka som hette Linn. En helt frisk liten tjej som vid 4½ års ålder blev akut sjuk och då fick diagnosen Hepatosplenisk T-cells lymfom, någon typ av cancer i levern, 4 månader efter det somnade hon in och blev en ängel. Dum som jag är så kunde jag ju inte låta bli att läsa deras historia och kika i fotoalbumet som dom lagt upp. Fy fxx alltså. Jag grät som ett barn när jag läste det, jag kan/vill inte ens föreställa mig hur det måste kännas att förlora sitt älskade lilla barn. Bara tanken på det får mig att vilja kräkas. Jag vill bara springa in till Emilia som sover sött och bara lyfta upp henne och krama och pussa på henne. Det får verkligen en annan att tänka till ordentligt, här sitter man och gnäller över sunkig ekonomi och andra skitsaker. Vad skulle inte föräldrar som Linn's göra för att byta mot såna skitproblem? Man ska vara tacksam för det man har och inte bitter över det man inte har. Jag må ha en del problem just nu, men jag har iallafall en underbar familj, underbara vänner och en underbar kille, som alltid finns där och stöttar mig. Och jag har världens vackraste, mysigaste, underbaraste lilla dotter och hon mår bra och hon finns här hos mig. Jag kan krama och pussa henne precis när jag vill. Vad kan egentligen slå det..?

I'm feeling hot hot HOT

Äntligen lite regn. Jag älskar sommaren och hela året runt så längtar jag tills det blir vår och sommar. Men oförskämt nog så är jag aldrig nöjd. Den här värmen som har varit nu i flera veckor börjar nästan bli outhärdlig! T.o.m inomhus är det obeboeligt just nu. Med skaplig temp utomhus och mellan 30 och 35 grader inomhus så går man ju seriöst runt som en kladdig svettbomb dygnet runt. Otroligt porrigt måste jag säga. Men hur som helst så måste ju sommaren ändå vara den bästa årstiden om man ser till allt mys och skoj man kan göra förutom att svettas.
Helgen var en mycket trevlig helg, blev 3 olika badplatser med trevligt sällskap och t.o.m lite grillning. :) Eller ja, det som började som en trevlig grillning övergick ganska snart till spis när det från ingenstans började ösa ner regn och våran mat drunknade en skvätt. Men vi lever ju fortfarande så hela världen var det väl inte. ^^
Idag har vi varit på kalas för Isabell som fyllde 7 år. Herregud vad tiden rinner iväg, känns som igår man hade hennes babykräk på axeln. Galet.

Nej nu är det väl dags att göra lite nytta kanske. Hujedamig. Men man gör ju mest nytta till bra musik så nu ska jag rocka loss i min ensamhet och i vanlig ordning skutta runt lite i ett desperat försök till dans. Men vissa låtar kan man bara inte stå stilla till. ;)

Horribla Haremsbyxa!

Jag förstår inte riktigt grejen med dessa "Haremsbyxor".. Vem, vem i denna visserligen redan sjuka värld har kommit på idén att designa något så hemskt?? Hemska fladdrande ting som får folk att se ut som att de har det värsta anal-läckaget i denna världshistoria. "Vad känner jag för idag.. hmm.. slimmat eller anal-läckage? Anal-läckage it is." Why, oh why? Det mesta kan vara snyggt men.. nääe, vi lär ju gå runt i megablöjor med ben, så groteska att de ger människor psykiska men bara dom skymtas. Och som dessutom verkar jaga oss ytterligare ett år. Hujedamig.

Meen.. smaken är ju som baken?

Bara Onsdag

Tur att solen finns, annars hade det här varit en riktig skitdag! Har fått en del dåliga nyheter idag och det är ju inte coolt. Det är väl nu man ska slå sina kloka huvuden ihop och hitta på något som kan få en på andra tankar för en stund? Tur att vi är såna muppar så vi kan fula oss till ett och annat skratt ibland. Men bra jävla skönt vore det att dra iväg ett tag och bara vara och glömma vardagen ett tag.
Känns som att den här veckan kommer att gå i riktig snigelfart. Men fick ett efterlängtat telefonsamtal från utlandet idag iallafall. Det gjorde min dag bättre. Skumt, hur löjlig man kan bli, haha, men så kommer det väl alltid att vara antar jag. Ganska roligt att vara löjlig också ibland ju. ;)
Var på stan med Katrin idag också, ack vad mycket kläder det finns. Jag kände riktigt hur det kliade i shoppingtarmen, som Katrin brukar säga, den kvinnan är för övrigt inte riktigt frisk någonstans, men jag älskar henne ändå. Jag har hittat min like i henne. :P Men det bidde inget shoppande, nehedå, har ju tyvärr en massa tråkigheter att prioritera innan jag kan tillfredsställa den tarmen.
Nu står Emilia här och pussar på min rygg och rumpa, allt för att få uppmärksamhet. Så nu blir det matlagning och sen bada med lillfisen.

Ciao!

Sol i sinne, brun inne..

Nu har Emilia precis somnat, helt däckade båda två ikväll. Fast vi har eg inte gjort något speciellt alls idag. Har städat lite, gått igenom lite papper, skrivit ett brev och sen varit ute i den tråkiga solen som ändå bara hade måndagsångest och gömde sig hela tiden. Skitkallt när varenda moln kom ju så man fick nästan skavsår i armarna av allt av och påtagande av tröjan. Eftersom solen misslyckades med att roa oss idag så roade jag och Katrin oss själva med daskande vader och rulla bulle leken. Påhittigt va? Väldigt givande sådär på eftermiddagen, lagom ansträngande. :P
Nu ska jag koka en omgång kaffe och medan det blir klart ska jag ta en fight med soffkuddefodralet som måste på igen, Emilia spillde ut ett glas iste på det i helgen. Lärde mig tekniken någorlunda sist, gränsla kudde-hoppa på kudde-platta till kudde och draa.

Tjing!

Tjosan

Tjoho! Fasiken vad glad man blir när det är sol! Überupphetsande bara att kunna sitta på balkongen i oanständiga kläder utan att frysa fläsket av sig. Igår blev det inte så mycket utomhusvistelse tyvärr pga den oförskämda febern jag hade. Men idag var febern bättre så då blev det matshopping och sen skräpmat på gården med Trumpeten och lillmonstrena. Aldeles fantastico att ligga och glassa på Trumpetens wonderfilt, knapra halstabletter och lyssna på in flames. Till våran förskräckelse så blev vi angripna av de tyvärr icke-utrotade blodsugarna och då bestämde vi oss för att bege oss in i säkerheten. Jag hoppas att jag smittade de små jävlarna med min körtelfeber eller halsfluss eller vad fan det nu är som älskar att jävlas med mig.
För en vecka sedan så var det ju bandit igen. Perkele, vad kul det var. Dåliga band dock, men som faktiskt visade sig vara bättre i verkligheten. Det blev verkligen ett dygn av fest av allra högsta grad. Rosa pyjamasklädda norrlänningar, 2 morganpackade Katrinor, en ständigt headbangande ensamvarg i hytten, 2 jävliga per som inte lät oss sova en blund och sist men inte minst 24h med bara rock och metal. Kunde inte vart bättre ju. :P Kan ju bjuda på några bilder för skojs skull, att skriva alla detaljer vore som att försöka gå jorden runt. (Men det får bli när uppladdningsknappen tänker sluta stjärta sig och känner för att reagera när jag trycker på den.)
De sista timmarna av resan började iaf tröttheten komma ikapp oss. Och för att inte tala om baksmällan som smög sig på. Inte ens återställar mojiton klarade av att hålla mig på topp. När vi landade i stockholm igen så var jag icke kry. Inte någonstans faktiskt. Tröttheten, huvudvärken och det horribla spyillamåendet gjorde mig nästan omänsklig. ^^ Men jag blev väl omhändertagen när jag kommit "hem" sen på kvällen. ♥

Annars är det mesta faktiskt bra just nu, jag mår för första gången på länge.. bra. Nu är det bara ekonomin som bråkar. Skulle den helt mirakulöst ordna upp sig någon jävla gång så skulle allt vara perfekt. Men jag antar att det bara är att fortsätta kämpa på och bita ihop, det kan ju bara inte vara såhär föralltid. Men ofta känns det helt jävla hopplöst. Fan, vad hände egentligen? Jag visste ju att jag skulle bli ensam kvar med allt när jag valde att gå min egna väg, men det kändes inte som att det var rätt anledning till att stanna i något som gjorde mig olycklig?
Men börjar bli lite smått trött nu på att gråta över ekonomin hela jävla tiden. Nu får det ju gärna ta och vända, jag försöker ju verkligen så varför går det då inte? Jäla pest..

Here we go again..

Den här gången skyller jag ifrån mig på min dator faktiskt. Vila i frid din dumma jävel! Den har lämnat mig i sticket och har nog inga planer på att ta mig tillbaka. Men jag kommer aldrig att sluta hoppas på att den helt mirakulöst ska vakna igen. Tills dess ska jag fortsätta att spy galla på och förbanna den lilla saten. Jag bara älskar när saker vill jobba med mig.
Men nu har jag iallafall fått låna en dator av världens gulligaste människa, så nu kan jag äntligen socialisera mig lite igen iallafall. :P Det är helt sjukt hur beroende man faktiskt är av alla teknik-prylar. Man tänker inte på hur handikappad man är utan dom förrän man verkligen blir utan. Vad jag än skulle göra så blev man liksom påmind om den tragiska förlusten. Många dyra samtal till 118 118 och istället för att kolla upp vädret på nätet som vanligt (oh yeah, tantvarning av allra högsta grad) så fick man nöja sig med en halvt tragisk soldans varje kväll och hoppas på att den hade tilltalat vädergubben när man vaknade nästa morgon. Eller ja, det kunde ju ha varit så. :P
Men dator eller icke dator så har det varit några ganska bra veckor ändå, bortsett från allt som har varit dåligt. ;P
Finns saker och människor som lyckas göra mig på gott humör ändå. ♥

Annars har väl allt rullat på som vanligt, var på utvecklingssamtal för Emilia idag. Det gick bra, dom tyckte hon var så snäll och duktig och att hon verkar vara ett väldigt tryggt barn. Och det kändes ju kul att få höra. Ibland känner man sig faktiskt ganska osäker och otillräcklig som mamma och speciellt när jag aldrig haft någon som kan ta över då och då och att ta hjälp av och diskutera gränser och uppfostran och sånt med. Det är ju lite kämpigt ibland att hinna med allt som ständigt ska göras här hemma och samtidigt ha en liten buse att ta hand om och hålla koll på. :)
Men jag gör mitt bästa såklart och jag tycker att jag har klarat av det rätt bra ändå.

Och snart är det dags för bandit boat igen. Hell yeah. Då ska det svampas morgan och rockas som fään. Jag har en känsla av att det kommer att bli askalas (även om det var bajsiga band som skulle spela den här ggn). Men det är iallafall roligt folk vi åker med och så har ju jag och Katrin fått äran att dela hytt med 2 karlakarlar som är lika muppiga som vi är. Om inte ännu mer. Så med muppar, en massa skvättar morgan och en Katrin kan det ju bara inte gå fel tycker jag!

Nu har jag en fullkomligt outhärdlig träsmak i särten så nu ska jag faktiskt avsluta och gå och sova.

So long!

Jäla siitTV

Länge sen jag uppdaterade nu. Igen. Har äntligen blivit frisk iallafall, trodde nästan ett tag att jag aldrig skulle ta mig ur den förkylningen. Fy, vilken horribel sak. Men sist jag kollade så levde jag iallafall, lite hosta och så bara men det är ju världsliga saker?
Helgen blev väldigt bra, Trumpetens mamma tog Emilia, underbara kvinna. Hon är så snäll som ställer upp och hjälper mig!
Blev en trevlig tripp till huvudstaden i fredags iallafall och lördagen fortsatte med raj raj, söndagen kände jag mest för att ligga i soffan av någon anledning och den obligatoriska herr bakispizza & co kom förbi en sväng också. Det blev en ganska kort visit dock, men trevlig.
Och från det ena till det andra så tittar jag på scrubs just nu och undrar i mitt stilla sinne, är alla tv kanaler efterblivna..? Har dom hakat upp sig på nåt sätt, eller vad är det för fel? Det borde nästan höra till allmänbildningen att veta exakt hur många ggr dom har visat en serie på TV och när den tagit slut, börjat om på samma serie igen. Och alla filmer man sitter och mimar till varje helg. Nej.. hujjedamej, lite variation kan ju vara farligt. Vi kanske slutar duscha, får sittsår i rumpan och dör av ett fastväxt, inflammationsbildande, gigantiskt konkelbär om de börjar sända nya program på tv.
Mja, jag stör mig faktiskt en skvätt på att de alltid visar samma samma år ut och år in. För en nattuggla som mig är tv:n lite av en bundis.
Nej, nu ska jag ringa den förkylda trumpeten och föreslå att vi startar en egen kanal. My God, vilken underbar värld det skulle bli.

Sweet Dreams!

Jippihaj.

4:e dagen nu med förkylningen from hell. Dags att bli på bättringsvägen nu tycker jag, det finns ju så mycket annat skoj att lägga tiden på än att ligga hemma nerbäddad i soffan hela dagarna. Men idag fick jag iallafall lite frisk luft och t.o.m lite sol! Underbart! Var ner på stan en sväng på anställningsintervju, igen. Få se om det går bättre den här gången då. Det var ju väääldigt många som skulle in på intervju så jag har väl inte så höga förhoppningar egentligen men liite positiv måste man ju vara iallafall! :) Jag försökte kurera mig så gott det gick innan jag åkte, med alvedon, hostmedicin och en massa nässpray, men en skvätt pinsamt var det ju att komma dit svimfärdig och ha röst som en förkyld anka och inte veta om jag kvackade för högt eller lågt med locken för öronen. Meeen å andra sidan så visste dom ju om att jag var sjuk redan och dom bad mig ju komma in ändå så.
Passade också på att springa in och kolla på skorna, som jag spanat in ett tag nu, och kikade ifall dom fanns kvar. Och det gjorde dom. Lite småputt (eller egentligen ganska mycket) för att jag inte har råd att köpa dom nu, men det är bara att hoppas hoppas hoppas på att dom finns kvar när jag får pengar igen! I want them. I want them bad!
Nu har jag faktiskt ingen aning om vad jag ska göra resten av dagen, eller om jag ens tänker/orkar göra något alls. Nu för stunden ska tant iallafall bädda ner sig i soffan igen och hoppas på att tvätten kommer att hänga upp sig själv och på bättre tider, när jag ändå håller på.

Ha det bäst! See ya!

Låt barn vara barn!

Jag fastnade vid en dokumentär igår som handlade om en skönhetstävling för barn i England. Jag blev uppriktigt sagt ledsen när jag såg den. Små söta 7 åringar som på blodigt allvar kämpade för att vinna skiten genom att i små kläder och sminkade värre än en rysk callgirl stå på scenen och dansa som en liten strippa med rumpan vickandes åt alla olika håll. Seriöst? Varför vill man att ens barn ska växa upp i tron om att dom måste vara si eller så för att bli accepterade, och bland såna ideal och utseendefixeringar? Ena flickan blev helt förstörd för att hon inte vann, för då visste hon att hon inte var "snygg nog". Det är ju helt sjukt. Ett barn ska väl ändå inte behöva tänka på sånt?! Det är väl där föräldrarollen ska komma in redan från början och försöka få dom att förstå att dom är vackra och duger precis så som dom är? Såna här saker handlar ju enbart om föräldrarnas behov av bekräftelse och deras egna egon. Deras barn ska vara någon slags pokal till dom själva, dom vill ha dom vackraste barnen etc etc. Egoistiska idioter.
Nej lägg ner sånt där skit och låt barnen vara barn ffs. Det räcker väl redan med dom sjuka ideal som samhället tvingar så många att möta i tonåren och i vuxen ålder.

Bekräfta era barn och låt dom varje dag få veta att ni älskar dom precis som dom är. Dom är det finaste vi har och det ska dom också veta om.

Purjo

Idag har varit en sjukt jobbig dag faktiskt. Det har bara krupit i kroppen på mig och jag har varit skitledsen. Jag vet inte varför egentligen, om det kanske kan vara att jag blir mer känslig nu när jag inte har cigaretterna att "döva" allt jobbigt med. Vad det än är så har det varit helskumt, värsta kärringen. Men jag antar att det blir bättre, man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tänkte jag skulle ta ut mina kärringfasoner på fönstrena i vardagsrummet. Helt värdelöst det med, jag putsade som den värsta galningen på tjack men likt förbannat så är dom randiga på vissa ställen. Hur fan putsar man fönster?! På den fronten är jag lika inkompetent som om en karl skulle föda barn. Det kanske finns någon putsa-fönster guide på google.. jag blir nästan imponerad av min egen inkompetens.
Hur som helst, eftersom fönster-terapin inte gick något vidare så tänkte jag ta ut mina fjanterier på att cykla lite. Så jag tog en timme på motionscykeln istället och det kändes faktiskt mycket bättre efter det. Har nästan varit på gott humör nu. Nästan. Sen ringde min kära Katriin och då blev jag såklart på bättre humör också, skulle någon avlyssna våra samtal skulle de förmodligen tro att vi var totalt sinnesrubbade. ;)
Emilia är iallafall frisk nu, så hon får gå till dagis imorgon och jag ska ner på stan och fixa lite och söka ännu fler jobb. Jag börjar verkligen bli less på hela situationen nu med att vara ensamstående och arbetslös. Det påverkar ju verkligen hela mig och jag mår inte alls speciellt bra över det. Man känner sig verkligen helt jävla värdelös på precis alla sätt och vis. Men det är fan inte lätt att försöka hitta jobb som ensam mamma. Jag menar, i restaurang branschen finns det ju massor med jobb. Men det är mindre lätt att hitta ett restaurangjobb som är på dagtid. Alla innefattar ju mestadels kvällar och helger och det är ju inte det lättaste när jag måste anpassa allting efter dagis öppettider.
Nej usch och fy! Hoppas på en bättre dag imorgon. Tills dess kan ni ju lyssna och njuta av den mysigaste in flames låten. Gah, man blir nästan kramig. :P



Hejpa!

Tant Röksugen

Nu har jag mot alla odds beslutat mig för att försöka fimpa cancerpinnarna. Åtminstone nästan. Så snart kommer ett nytt schizo att krönas här på gården. Med mitt galna beteende just nu känner jag att jag har en ärlig chans att ta hem segern. Det är en fasligt tunn tråd mellan skratt, irritation, småätande, rastlöshet och mindre genomtänkta yttranden just nu. Men galen eller inte så försöker jag ju åtminstone. Den gamla gårds-galningen flyttade ju tyvärr härifrån. Stackars grannar, no more finders-keepers lekar. Han var nog inte galen egentligen, utan i själva verket ett geni. Här i gottsunda har nämligen saker man lämnar ute utan uppsikt en fantastisk förmåga att liksom blixten bara gå upp i rök. Så han hade kanske helt enkelt tröttnat på inredningen och istället för att ödsla en massa energi på att köra iväg alla saker till sopstationen så slängde han ner allt från balkongen och sedan inväntade han detta otroliga fenomen. Ganska genialiskt faktiskt.
Och apropå galningar så är det nu fritt fram igen för strange-people gänget att äntra portarna till bandit boat i maj. Wiho! Då rockar vi in våren. :P Det kommer att bli lika awesome som förra gången, om inte ännu mer.

Imorgon har jag gett mig fan på att jag ska börja storstäda. Fönster och balkongen blir mina första offer. Av någon anledning så har det dykt upp en massa tomma ciggpaket på balkonggolvet nu när snön smält bort. Ännu ett märkligt fenomen.. ytterst märkligt faktiskt. Jag lovar att återkomma om det när jag hittat lösningen på detta mysterium.
Nu ska jag försöka släpa ut Katriin i regnet, så vi kan slänga lite sopor, utbyta lite onödiga fraser och kanske, om jag har tur, få höra de vidundrande trumpeterna som brukar ljuda här över gården ibland. Sen blir det en ny dos ipren till den lilla sjuklingen här hemma och sen blir det till att skeda täcket i brist på annat.

Godnatt!

En skvätt drink för mycket?

Usch vad trött man kan vara. Men det har det varit värt. Helgen började med biljard, så sjukt längesen jag spelade det! Som vanligt så var 8:an som besatt och rusade ner i hålen hej vilt. Förstår inte vad dessa svarta bollar har emot mig. Men skojigt var det iallafall!
Lördagen tillbringades på eckerö-linjen. Riktigt rolig kryssning var det, jag tycktes drabbas av konstant skrattkramp. Var längesen jag skrattade så mycket haha.
Mitt i kaoset träffade jag på Tess! Hon var också på båten med sin karl och sin familj. Det var så himla roligt att få träffa henne igen, har saknat henne jättemycket!
Efter båtresan med torskar, flensisar, skitar, halva stjärtar och ögonpetande öronhår och allt annat som fanns där så var det ju dags för bussresan hem. Vi fick äran att gästas av de mest anti-glädje ordningsvakterna som mitt öga någonsin skådat. Han måste ha fått ganska ont i ansiktet med sina kroniskt rynkade ögonbryn och sitt ständiga stirrande crazy-eye, stackarn. Men eftersom vi prompt inte fick dricka på bussen så kunde vi väl åtminstone få sjunga lite? Eller? Lite allsång? Inte? Nehe.
Det blev aldrig någon utgång på kvällen som tänkt, men det var kanske lika bra. Min värld snurrade iallafall ganska gulligt redan när jag kom hem så det hade kanske vart dumt med mera alko. Full som ett ägg somnade jag på soffan hemma och där var kvällen slut. Ungefär.

Och sist men absolut inte minst.. Idag fick jag det efterlängtade smset från Matilda! Lilla Alexis har kommit till världen! STOOORT grattis till er gumman! Längtar tills jag får träffa lilla sötisen och de nyblivna föräldrarna. :)

Nu ska jag göra mig redo för att få hem mitt egna lilla busfrö.

Simma lugnt och akta er för det pickande öronhåret och det snusande skägget. ;)

Söndag..

Jag tyckte mig uppfatta en liten pik från min bittra vän, Katrin, idag om att jag är dålig på att uppdatera. Förstår inte vad människan talar om.
Men det är väl lika bra att jag försöker tillfredsställa ett av hennes många olika behov. Haha.
Idag har jag spenderat alldeles för mycket tid på att försöka få ordning på burken. Det verkar som att min dator också har behov. Att driva mig till vansinne. Datakunnig som jag är så är jag halvt flintis efter alla mina utåtagerande aggressioner. Bubblande ilska och ett kusligt starkt sug efter att kasta dig ner från balkongen har jag, lilla dator. Hur som helst så har det gått dåligt, så nu har jag gett upp för tillfället. Men creds till Basse som åtminstone försökt få min datakunniga ärthjärna på rätt spår.
Träningsvärk har jag också, ända ut i fingertopparna. Underbart. Det kan väl inte finnas någon bättre känsla än när man ska kliva upp ur sängen på morgonen och är tvungen att stanna upp, sedan slänga sig tillbaka på kudden för att inte spänna musklerna. Ligga kvar ett tag tills man kommer på den intelligenta idén att försöka rulla ner från sängen och landa på fötterna, tada! Briljant! Eller när man ska sätta sig på toaletten och även där får stanna upp halvvägs och nästan slänga sig ner på ringen och försöka pricka rätt så man inte hamnar på sidan av. Men träningsvärk är bra! Det är väl den enda smärta som faktiskt är någorlunda behaglig då man vet att man gjort något bra. En smärta som är mindre behaglig är dock min invalidiserade svanskota. Jag gjorde den sexigaste vurpan som någonsin skådats häromdagen. Jag kallar den "glödhett svanskotestuds med sopor i trappan". På så sätt slipper jag förhoppningsvis berätta alla läskiga detaljer kring detta drama och vad som hände med soppåsarna jag hade i handen.
Men nu ska jag försöka lägga allt bakom mig och se fram emot en ny vecka med (förhoppningsvis) ännu mera sol och massa andra smaskigheter. Och en andra födelsedag med min lilla trollunge också!

So long gott folk!

Snigel-Sven

Precis hemkomna från stan/dagis. Vilken stressdag det har varit! Redan imorse var det stress när jag sprang runt och desperat letade efter alla papper jag skulle ha med mig till stan. Dumpade vagnen hemma idag efter gårdagens promenad. Aldeles upphetsande roligt att försöka dra en vagn på oplogade vägar med puma skor. Dumt att göra, eller för min del köpa, skor utan helt platt sula. Man ser ju en skvätt galen ut där man kämpar med vagnen och för varje steg så glider fötterna en meter bakåt i all snö/is. Man kommer ju liksom ingenstans. Så vagnen fick sova vidare i vagnförrådet och istället blev det pulka. Efter att ha lämnat plutten till sångsamlingen så bar det av ner på stan där jag skulle möta Katriin. Handlade en del av Emilias födelsedagspresenter och lite kaffe. Sen var det dags att slänga bort ett antal timmar, av våra annars fantastiska liv, på den mest ruttna människan i denna världshistoria. Sven/Olof/Sten(??) på arbetsförmedlingen. Han hade förmodligen lämnat fartränderna i kallingarna idag, istället för i händerna. Stressade som 2 brunstiga hamstrar kände vi båda hur humöret tog en fiesta och när vi äntligen kom därifrån så kunde vi lugnt konstatera att stackars Sven låg bakom allt ont som händer runt omkring oss. Ja, t.o.m att Katrins skosnöre hoppade utanför skon, var Olofs fel.
Halvt galopperande for vi till ica och handlade frukost, som vi bullade in på vägen till solariet. Så galet skönt att få lite värme. Och så luktar man ju så gott av deras krämer. Men sen bar det av hemåt och här sitter jag nu, doftandes av banan och känner att det börjar bli dags för kaffe.

Simma lugnt!

Dåligt dåligt

Idag kom min efterlängtade hemtelefon. Vajert, tänkte jag och blev überlycklig. Den gamla avled tyvärr efter några svängar ner från balkongen, dopp i vattenglas och värdelösa batterier. Det har ju faktiskt känts rätt drygt att vara utan hemtelefon nu och dyrt om inte annat att behöva ringa alla samtal från mobilen. Påklädda och klara att gå kommer jag på att pappa har mitt leg kvar sen han hämtade ut min nya matta förra veckan. Gulligt. Då är det inte så lätt att hämta ut mitt sketna paket! Efter det gick dagen bara utför och allt, precis allt gick bara fel, fel, fel. Tur att det finns människor som alltid lyckas pigga upp en iallafall, om det så bara är ett sms. :) Sen har vi ju en massa roligheter att se fram emot det här året, wiho! Så det drar upp mungiporna lite också! :D
Nu har Emilia somnat sött efter fredagsmyset så nu blir det nog en film och lite godis för min del.

Adiós Muchachos

Time runs wild

Snart är det dags för min lilla älsklings-Matilda att få sin efterlängtade lilla bebis. Det är så himla spännande! Jag kan inte fatta att hon ska bli mamma. Hon kommer att bli en riktig super-mamma! ;)
Det får mig också att tänka på hur fort tiden egentligen har gått sen jag själv satt där med min runda mage. Känns som att det var igår jag låg i sängen och kände Emilia vända och vrida sig och sparka där inne. Eller när hon precis tittat ut och jag kunde hålla henne i mina båda händer, hon var så liten. Fick syn på hennes vagga när jag var ute i förrådet häromdagen, fick hon verkligen plats där? Nu när jag tänker efter så var den t.o.m jättestor för henne så jag fick bädda upp med filtar och kuddar runt henne för att hon skulle få det lite trängre, som när hon låg i magen.
Min lilla tjej börjar bli stor. En egen liten individ, med egna känslor och egna viljor och tankar. Jag kan inte låta bli att skratta när hon varit i farten, man undrar vad hon tänkt när hon kastat ner något i vattenglaset eller lagt en rå potatis i min väska.
Hon är så underbar min lilla flicka. Oavsett vad så kommer jag alltid att vara stolt över henne och jag kommer alltid att älska henne. Så länge hon finns här så klarar jag allt.

See ya

Itchy Daze

Tänkte bara dela med mig av en av de bästa låtarna, såhär på kvällskvisten. Gaaah, så sjukt bra! :)



Godnatt

Köttbullemask?

Jaha, en kort sammanfattning av dagen, dagis, städ, tvätt, disk, handlat och faktiskt tränat lite också. Dagis igen, kurragömma, sång och dans med moraträsk... Zacke kom upp en stund och busade med Emilia medan Katriin sprang till Lidl och inhandlade kvällens svullarsnarr.
Jag blev faktiskt sjukligt trött mot kvällen. Faktum är att jag höll på att få mig en ansiktsmask á la köttbullar & pasta vid middagsbordet, jag höll bokstavligt talat på att somna på mina köttbullar! Jag hann dock aldrig prova effekten av köttbullarna i fejset, Emilia kände att hon bara var tvungen att prova kasta en makaron i ansiktet på mig, men det var kanske lika bra. Snygg träff om inte annat!
Nu blir det cigg, sen bad!

Peace out

Fröken morgonpigg

Ännu en kall, trött morgon. Klockan ringer och det är dags att gå upp, man tycker att man borde vänja sig vid att gå upp tidigt någon gång, men icke. Likt förbannat ligger man där, ångestfylld och kämpar med att få upp ögonlocken samtidigt som ögonen åker i kors. Tur att man möts av ett glatt leende i sängen bredvid varje morgon i varje fall! Men nu har man piggnat till någorlunda iallafall efter promenaden till dagis. Men när ska denna oändligt långa, vidriga, omänskliga kyla försvinna egentligen? Det är en plåga varje gång jag tvingas ut. Jag vill ha solsken, varma promenader och en äkta solbränna. Men vi får väl stå ut ett tag till. Vinterns dagar är räknade!

Jag är fortfarande frusen efter att ha varit ute, så nu är det dags för en varm kopp kaffe och sen blir det kanske ett varv på cykeln och några tramp på min förbjudet tråkiga trampmaskin. Bit ihop, det gör gott!

So long!

Hycklare!

"Usch, jag hatar bloggar. Jag kommer aaldrig att börja blogga." Så har jag alltid sagt. Men här sitter jag nu. Känns kusligt att erkänna det, men jag har konverterat. Från att vara en antibloggare har jag nu äntrat bloggvärlden. Tada!
Men vi provar och ser hur länge det håller.

Elin