Pensionärsjävlar!

Dagens lycka är gjord. Jag satt i soffan och undrade i mitt stilla sinne vad jag skulle vila ögonen på på tv:n idag. Tills jag slutligen slog över och där var dom! Pensionärsjävlarna! Vilket underbart program, jag skrattade så jag nästan föll ur soffan åt dessa fantastiska gamlingar. Den som gjort denna serie är ju ett rent geni.
Det var verkligen vad jag behövde idag efter mitt trauma jag råkade ut för igårkväll. Jag satt och pratade med min kära mor och helt plötsligt kommer en stor boll och rullar emot mig! Fast.. det var ingen boll. Utan den vidrigaste och största spindeln jag någonsin skådat. Stackars lilla mamma, hon måste ha blivit döv så som jag tjöt. Hur som helst, den kom undan och nu vet vi inte vart den är alls, bara att den finns där någonstans och gömmer sig, redo att ge sig på mig igen. Jag har tänkt på den hela dagen och nästan fått hjärtklappning varenda gång jag återspelat händelsen i huvudet. För er som inte redan räknat ut att undertecknad lider av en fruktansvärd spindelfobi så... ja. Det gör jag. ^^ Helt sjukt vad rädd jag är för dessa vanskapta, deformerade mutanter! I min värld är dom små djävular sända ifrån helvetet och deras syfte är att vara fula. Så fula och äckliga att vi, bara vi skymtar dom, till slut drabbas av en psykos-epidemi och utrotar varandra och då tar dom över jorden och lever här i lugn och harmoni och låter evolutionen göra dom ännu fulare. Och sen lever dom fula i alla sina dagar. Ungefär så.. typ.

Nu ska jag försöka sova bort min panikångest och hoppas på en solig mutantfri värld när jag vaknar.

Tjipptjillevipp!