Snigel-Sven

Precis hemkomna från stan/dagis. Vilken stressdag det har varit! Redan imorse var det stress när jag sprang runt och desperat letade efter alla papper jag skulle ha med mig till stan. Dumpade vagnen hemma idag efter gårdagens promenad. Aldeles upphetsande roligt att försöka dra en vagn på oplogade vägar med puma skor. Dumt att göra, eller för min del köpa, skor utan helt platt sula. Man ser ju en skvätt galen ut där man kämpar med vagnen och för varje steg så glider fötterna en meter bakåt i all snö/is. Man kommer ju liksom ingenstans. Så vagnen fick sova vidare i vagnförrådet och istället blev det pulka. Efter att ha lämnat plutten till sångsamlingen så bar det av ner på stan där jag skulle möta Katriin. Handlade en del av Emilias födelsedagspresenter och lite kaffe. Sen var det dags att slänga bort ett antal timmar, av våra annars fantastiska liv, på den mest ruttna människan i denna världshistoria. Sven/Olof/Sten(??) på arbetsförmedlingen. Han hade förmodligen lämnat fartränderna i kallingarna idag, istället för i händerna. Stressade som 2 brunstiga hamstrar kände vi båda hur humöret tog en fiesta och när vi äntligen kom därifrån så kunde vi lugnt konstatera att stackars Sven låg bakom allt ont som händer runt omkring oss. Ja, t.o.m att Katrins skosnöre hoppade utanför skon, var Olofs fel.
Halvt galopperande for vi till ica och handlade frukost, som vi bullade in på vägen till solariet. Så galet skönt att få lite värme. Och så luktar man ju så gott av deras krämer. Men sen bar det av hemåt och här sitter jag nu, doftandes av banan och känner att det börjar bli dags för kaffe.

Simma lugnt!