Ännu en kall, trött morgon. Klockan ringer och det är dags att gå upp, man tycker att man borde vänja sig vid att gå upp tidigt någon gång, men icke. Likt förbannat ligger man där, ångestfylld och kämpar med att få upp ögonlocken samtidigt som ögonen åker i kors. Tur att man möts av ett glatt leende i sängen bredvid varje morgon i varje fall! Men nu har man piggnat till någorlunda iallafall efter promenaden till dagis. Men när ska denna oändligt långa, vidriga, omänskliga kyla försvinna egentligen? Det är en plåga varje gång jag tvingas ut. Jag vill ha solsken, varma promenader och en äkta solbränna. Men vi får väl stå ut ett tag till. Vinterns dagar är räknade!
Jag är fortfarande frusen efter att ha varit ute, så nu är det dags för en varm kopp kaffe och sen blir det kanske ett varv på cykeln och några tramp på min förbjudet tråkiga trampmaskin. Bit ihop, det gör gott!
So long!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar