Purjo

Idag har varit en sjukt jobbig dag faktiskt. Det har bara krupit i kroppen på mig och jag har varit skitledsen. Jag vet inte varför egentligen, om det kanske kan vara att jag blir mer känslig nu när jag inte har cigaretterna att "döva" allt jobbigt med. Vad det än är så har det varit helskumt, värsta kärringen. Men jag antar att det blir bättre, man kan ju inte alltid vara på topp.
Jag tänkte jag skulle ta ut mina kärringfasoner på fönstrena i vardagsrummet. Helt värdelöst det med, jag putsade som den värsta galningen på tjack men likt förbannat så är dom randiga på vissa ställen. Hur fan putsar man fönster?! På den fronten är jag lika inkompetent som om en karl skulle föda barn. Det kanske finns någon putsa-fönster guide på google.. jag blir nästan imponerad av min egen inkompetens.
Hur som helst, eftersom fönster-terapin inte gick något vidare så tänkte jag ta ut mina fjanterier på att cykla lite. Så jag tog en timme på motionscykeln istället och det kändes faktiskt mycket bättre efter det. Har nästan varit på gott humör nu. Nästan. Sen ringde min kära Katriin och då blev jag såklart på bättre humör också, skulle någon avlyssna våra samtal skulle de förmodligen tro att vi var totalt sinnesrubbade. ;)
Emilia är iallafall frisk nu, så hon får gå till dagis imorgon och jag ska ner på stan och fixa lite och söka ännu fler jobb. Jag börjar verkligen bli less på hela situationen nu med att vara ensamstående och arbetslös. Det påverkar ju verkligen hela mig och jag mår inte alls speciellt bra över det. Man känner sig verkligen helt jävla värdelös på precis alla sätt och vis. Men det är fan inte lätt att försöka hitta jobb som ensam mamma. Jag menar, i restaurang branschen finns det ju massor med jobb. Men det är mindre lätt att hitta ett restaurangjobb som är på dagtid. Alla innefattar ju mestadels kvällar och helger och det är ju inte det lättaste när jag måste anpassa allting efter dagis öppettider.
Nej usch och fy! Hoppas på en bättre dag imorgon. Tills dess kan ni ju lyssna och njuta av den mysigaste in flames låten. Gah, man blir nästan kramig. :P



Hejpa!

Tant Röksugen

Nu har jag mot alla odds beslutat mig för att försöka fimpa cancerpinnarna. Åtminstone nästan. Så snart kommer ett nytt schizo att krönas här på gården. Med mitt galna beteende just nu känner jag att jag har en ärlig chans att ta hem segern. Det är en fasligt tunn tråd mellan skratt, irritation, småätande, rastlöshet och mindre genomtänkta yttranden just nu. Men galen eller inte så försöker jag ju åtminstone. Den gamla gårds-galningen flyttade ju tyvärr härifrån. Stackars grannar, no more finders-keepers lekar. Han var nog inte galen egentligen, utan i själva verket ett geni. Här i gottsunda har nämligen saker man lämnar ute utan uppsikt en fantastisk förmåga att liksom blixten bara gå upp i rök. Så han hade kanske helt enkelt tröttnat på inredningen och istället för att ödsla en massa energi på att köra iväg alla saker till sopstationen så slängde han ner allt från balkongen och sedan inväntade han detta otroliga fenomen. Ganska genialiskt faktiskt.
Och apropå galningar så är det nu fritt fram igen för strange-people gänget att äntra portarna till bandit boat i maj. Wiho! Då rockar vi in våren. :P Det kommer att bli lika awesome som förra gången, om inte ännu mer.

Imorgon har jag gett mig fan på att jag ska börja storstäda. Fönster och balkongen blir mina första offer. Av någon anledning så har det dykt upp en massa tomma ciggpaket på balkonggolvet nu när snön smält bort. Ännu ett märkligt fenomen.. ytterst märkligt faktiskt. Jag lovar att återkomma om det när jag hittat lösningen på detta mysterium.
Nu ska jag försöka släpa ut Katriin i regnet, så vi kan slänga lite sopor, utbyta lite onödiga fraser och kanske, om jag har tur, få höra de vidundrande trumpeterna som brukar ljuda här över gården ibland. Sen blir det en ny dos ipren till den lilla sjuklingen här hemma och sen blir det till att skeda täcket i brist på annat.

Godnatt!

En skvätt drink för mycket?

Usch vad trött man kan vara. Men det har det varit värt. Helgen började med biljard, så sjukt längesen jag spelade det! Som vanligt så var 8:an som besatt och rusade ner i hålen hej vilt. Förstår inte vad dessa svarta bollar har emot mig. Men skojigt var det iallafall!
Lördagen tillbringades på eckerö-linjen. Riktigt rolig kryssning var det, jag tycktes drabbas av konstant skrattkramp. Var längesen jag skrattade så mycket haha.
Mitt i kaoset träffade jag på Tess! Hon var också på båten med sin karl och sin familj. Det var så himla roligt att få träffa henne igen, har saknat henne jättemycket!
Efter båtresan med torskar, flensisar, skitar, halva stjärtar och ögonpetande öronhår och allt annat som fanns där så var det ju dags för bussresan hem. Vi fick äran att gästas av de mest anti-glädje ordningsvakterna som mitt öga någonsin skådat. Han måste ha fått ganska ont i ansiktet med sina kroniskt rynkade ögonbryn och sitt ständiga stirrande crazy-eye, stackarn. Men eftersom vi prompt inte fick dricka på bussen så kunde vi väl åtminstone få sjunga lite? Eller? Lite allsång? Inte? Nehe.
Det blev aldrig någon utgång på kvällen som tänkt, men det var kanske lika bra. Min värld snurrade iallafall ganska gulligt redan när jag kom hem så det hade kanske vart dumt med mera alko. Full som ett ägg somnade jag på soffan hemma och där var kvällen slut. Ungefär.

Och sist men absolut inte minst.. Idag fick jag det efterlängtade smset från Matilda! Lilla Alexis har kommit till världen! STOOORT grattis till er gumman! Längtar tills jag får träffa lilla sötisen och de nyblivna föräldrarna. :)

Nu ska jag göra mig redo för att få hem mitt egna lilla busfrö.

Simma lugnt och akta er för det pickande öronhåret och det snusande skägget. ;)

Söndag..

Jag tyckte mig uppfatta en liten pik från min bittra vän, Katrin, idag om att jag är dålig på att uppdatera. Förstår inte vad människan talar om.
Men det är väl lika bra att jag försöker tillfredsställa ett av hennes många olika behov. Haha.
Idag har jag spenderat alldeles för mycket tid på att försöka få ordning på burken. Det verkar som att min dator också har behov. Att driva mig till vansinne. Datakunnig som jag är så är jag halvt flintis efter alla mina utåtagerande aggressioner. Bubblande ilska och ett kusligt starkt sug efter att kasta dig ner från balkongen har jag, lilla dator. Hur som helst så har det gått dåligt, så nu har jag gett upp för tillfället. Men creds till Basse som åtminstone försökt få min datakunniga ärthjärna på rätt spår.
Träningsvärk har jag också, ända ut i fingertopparna. Underbart. Det kan väl inte finnas någon bättre känsla än när man ska kliva upp ur sängen på morgonen och är tvungen att stanna upp, sedan slänga sig tillbaka på kudden för att inte spänna musklerna. Ligga kvar ett tag tills man kommer på den intelligenta idén att försöka rulla ner från sängen och landa på fötterna, tada! Briljant! Eller när man ska sätta sig på toaletten och även där får stanna upp halvvägs och nästan slänga sig ner på ringen och försöka pricka rätt så man inte hamnar på sidan av. Men träningsvärk är bra! Det är väl den enda smärta som faktiskt är någorlunda behaglig då man vet att man gjort något bra. En smärta som är mindre behaglig är dock min invalidiserade svanskota. Jag gjorde den sexigaste vurpan som någonsin skådats häromdagen. Jag kallar den "glödhett svanskotestuds med sopor i trappan". På så sätt slipper jag förhoppningsvis berätta alla läskiga detaljer kring detta drama och vad som hände med soppåsarna jag hade i handen.
Men nu ska jag försöka lägga allt bakom mig och se fram emot en ny vecka med (förhoppningsvis) ännu mera sol och massa andra smaskigheter. Och en andra födelsedag med min lilla trollunge också!

So long gott folk!

Snigel-Sven

Precis hemkomna från stan/dagis. Vilken stressdag det har varit! Redan imorse var det stress när jag sprang runt och desperat letade efter alla papper jag skulle ha med mig till stan. Dumpade vagnen hemma idag efter gårdagens promenad. Aldeles upphetsande roligt att försöka dra en vagn på oplogade vägar med puma skor. Dumt att göra, eller för min del köpa, skor utan helt platt sula. Man ser ju en skvätt galen ut där man kämpar med vagnen och för varje steg så glider fötterna en meter bakåt i all snö/is. Man kommer ju liksom ingenstans. Så vagnen fick sova vidare i vagnförrådet och istället blev det pulka. Efter att ha lämnat plutten till sångsamlingen så bar det av ner på stan där jag skulle möta Katriin. Handlade en del av Emilias födelsedagspresenter och lite kaffe. Sen var det dags att slänga bort ett antal timmar, av våra annars fantastiska liv, på den mest ruttna människan i denna världshistoria. Sven/Olof/Sten(??) på arbetsförmedlingen. Han hade förmodligen lämnat fartränderna i kallingarna idag, istället för i händerna. Stressade som 2 brunstiga hamstrar kände vi båda hur humöret tog en fiesta och när vi äntligen kom därifrån så kunde vi lugnt konstatera att stackars Sven låg bakom allt ont som händer runt omkring oss. Ja, t.o.m att Katrins skosnöre hoppade utanför skon, var Olofs fel.
Halvt galopperande for vi till ica och handlade frukost, som vi bullade in på vägen till solariet. Så galet skönt att få lite värme. Och så luktar man ju så gott av deras krämer. Men sen bar det av hemåt och här sitter jag nu, doftandes av banan och känner att det börjar bli dags för kaffe.

Simma lugnt!