Dåligt dåligt

Idag kom min efterlängtade hemtelefon. Vajert, tänkte jag och blev überlycklig. Den gamla avled tyvärr efter några svängar ner från balkongen, dopp i vattenglas och värdelösa batterier. Det har ju faktiskt känts rätt drygt att vara utan hemtelefon nu och dyrt om inte annat att behöva ringa alla samtal från mobilen. Påklädda och klara att gå kommer jag på att pappa har mitt leg kvar sen han hämtade ut min nya matta förra veckan. Gulligt. Då är det inte så lätt att hämta ut mitt sketna paket! Efter det gick dagen bara utför och allt, precis allt gick bara fel, fel, fel. Tur att det finns människor som alltid lyckas pigga upp en iallafall, om det så bara är ett sms. :) Sen har vi ju en massa roligheter att se fram emot det här året, wiho! Så det drar upp mungiporna lite också! :D
Nu har Emilia somnat sött efter fredagsmyset så nu blir det nog en film och lite godis för min del.

Adiós Muchachos

Time runs wild

Snart är det dags för min lilla älsklings-Matilda att få sin efterlängtade lilla bebis. Det är så himla spännande! Jag kan inte fatta att hon ska bli mamma. Hon kommer att bli en riktig super-mamma! ;)
Det får mig också att tänka på hur fort tiden egentligen har gått sen jag själv satt där med min runda mage. Känns som att det var igår jag låg i sängen och kände Emilia vända och vrida sig och sparka där inne. Eller när hon precis tittat ut och jag kunde hålla henne i mina båda händer, hon var så liten. Fick syn på hennes vagga när jag var ute i förrådet häromdagen, fick hon verkligen plats där? Nu när jag tänker efter så var den t.o.m jättestor för henne så jag fick bädda upp med filtar och kuddar runt henne för att hon skulle få det lite trängre, som när hon låg i magen.
Min lilla tjej börjar bli stor. En egen liten individ, med egna känslor och egna viljor och tankar. Jag kan inte låta bli att skratta när hon varit i farten, man undrar vad hon tänkt när hon kastat ner något i vattenglaset eller lagt en rå potatis i min väska.
Hon är så underbar min lilla flicka. Oavsett vad så kommer jag alltid att vara stolt över henne och jag kommer alltid att älska henne. Så länge hon finns här så klarar jag allt.

See ya

Itchy Daze

Tänkte bara dela med mig av en av de bästa låtarna, såhär på kvällskvisten. Gaaah, så sjukt bra! :)



Godnatt

Köttbullemask?

Jaha, en kort sammanfattning av dagen, dagis, städ, tvätt, disk, handlat och faktiskt tränat lite också. Dagis igen, kurragömma, sång och dans med moraträsk... Zacke kom upp en stund och busade med Emilia medan Katriin sprang till Lidl och inhandlade kvällens svullarsnarr.
Jag blev faktiskt sjukligt trött mot kvällen. Faktum är att jag höll på att få mig en ansiktsmask á la köttbullar & pasta vid middagsbordet, jag höll bokstavligt talat på att somna på mina köttbullar! Jag hann dock aldrig prova effekten av köttbullarna i fejset, Emilia kände att hon bara var tvungen att prova kasta en makaron i ansiktet på mig, men det var kanske lika bra. Snygg träff om inte annat!
Nu blir det cigg, sen bad!

Peace out

Fröken morgonpigg

Ännu en kall, trött morgon. Klockan ringer och det är dags att gå upp, man tycker att man borde vänja sig vid att gå upp tidigt någon gång, men icke. Likt förbannat ligger man där, ångestfylld och kämpar med att få upp ögonlocken samtidigt som ögonen åker i kors. Tur att man möts av ett glatt leende i sängen bredvid varje morgon i varje fall! Men nu har man piggnat till någorlunda iallafall efter promenaden till dagis. Men när ska denna oändligt långa, vidriga, omänskliga kyla försvinna egentligen? Det är en plåga varje gång jag tvingas ut. Jag vill ha solsken, varma promenader och en äkta solbränna. Men vi får väl stå ut ett tag till. Vinterns dagar är räknade!

Jag är fortfarande frusen efter att ha varit ute, så nu är det dags för en varm kopp kaffe och sen blir det kanske ett varv på cykeln och några tramp på min förbjudet tråkiga trampmaskin. Bit ihop, det gör gott!

So long!

Hycklare!

"Usch, jag hatar bloggar. Jag kommer aaldrig att börja blogga." Så har jag alltid sagt. Men här sitter jag nu. Känns kusligt att erkänna det, men jag har konverterat. Från att vara en antibloggare har jag nu äntrat bloggvärlden. Tada!
Men vi provar och ser hur länge det håller.

Elin